Huvudregeln är tydlig. Det är alltid den som hanterar och förvarar nyckeln som bär ansvaret. Den som lånar, förvarar eller hanterar en nyckel skall göra det på “ett betryggande sätt”.

Skulle en nyckel komma på avvägar sker en kedja av händelser. Allt går tillbaka till den som i slutänden förlorat nyckeln. Ägaren regressar bakåt i ledet, så gör även förvaltaren. Regresskedjan fortsätter till den som hanterat och förlorat nyckeln.

Det finns en princip. Huvudnyckel skall förvaras i minst säkerhetsskåp klassat enligt SS3429.

Ersättning utgår normalt med maximalt 2 basbelopp. Räcker inte det? Då bör kontakt tas med försäkringsrådgivare. Accept måste sökas hos försäkringsgivaren. Det blir en högre risk för försäkringsgivaren. Därmed troligen högre krav på skalskydd. Dessutom kanske en tilläggspremie och/eller högre självrisknivåer.

Skadeersättning utgår endast om en nyckel blir stulen. Då skall det skett via ett inbrott i lokal som är skyddsklassad alternativt i godkänd förvaringsenhet.

Ersättning utgår inte om nyckel tappas bort vid användning i egen verksamhet.

Därmed är det klart. Ha kontroll på nycklarna. Använd endast huvudnycklar i nödfall. Eller ha inte huvudnycklar.

Läs vidare under menyn Jobb.

Per definition är det inte ett inbrott när någon går in i en lokal med en nyckel som är tillgänglig utanför skalet. Eventuell skada är därmed inte ersättningsbar.

Om någon nu ändå förvarar en nyckel på eller i närheten av ett objekt finns det klassad och godkänd förvaring. Klassningen är helt beroende av monteringen. Rätt monteringssätt. Rätt förankring. Rätt typ av vägg/fasad. Ofta också med larm. Priset är högt.

Vad gäller då när en kommun använder sig av nycklar förvarade i icke godkänd förvaring vid objektet?

Kommunen kräver att nyckel skall vara tillgänglig. När det sker i förvaring vid objektet överlåts risken till den enskilde nyckelägaren.

Ett enkelt sätt att frånsäga sig ansvaret? Nej, riktigt så enkelt är det inte. Nyckelägarens hemförsäkring ger ingen täckning ifall nyckel använts när skada inträffat. Ägaren har ändå möjlighet att regressa mot kommunen för att få ersättning för utebliven skadeersättning.

Således ligger det i kommunens intresse att ha nyckeln under kontroll. Även när den förvaras.

Med alternativa låslösningar menas elektromekaniska lås – vanligen kopplat med någon form av elektronisk passerkontroll (exempelvis RFID, magnetkort eller mobiltelefon).

Det finns ett rakt svar; det finns ingen klassning för elektromekaniska lås.

Några branschövergripande villkor finns inte i dagsläget. Det verkar heller inte vara något att förvänta sig inom överskådlig tid. Försäkringsgivarna följer utvecklingen på området.

Vissa elektromekaniska motorlås går att använda. Det kräver särskild dispens från försäkringsgivaren.

För att få en godkänd låsning nattetid och/eller när lokalen är obemannad krävs alltid mekanisk låsning.

Vi kommer att finnas med på Fastighetsmässan i Kista 2013, 20-21 mars. Givetvis har vi med oss mycket intressant.

Nyheter?! Vi får väl se vad vi kan hitta på! Väl mött i monter N09!

Vill du ha fribiljett följer du länken nedan.

Den som lånar en nyckel är ansvarig. Både för hantering och förvaring av nyckeln.

Skulle nyckeln försvinna bör ägaren ställa krav på ersättning av den externa parten. Kravet bör inkludera ersättning för skadan i sin helhet.

Har den externa parten inte möjlighet att ersätta skadan har ägaren ett problem. Ett problem som indirekt kan gå att skydda sig mot.

Ägaren av nyckeln måste säkerställa att den externa parten som lånar nyckeln har en ansvarsförsäkring. Denna försäkring måste ha ett tillägg som täcker förlust och/eller skada vid omhändertagen egendom. Sker en förlust i detta fall utgår ersättning till den externa parten. Denna ersättning skall i sin tur gå till ersättning av ägaren för uppkommen skada.

Det gäller således att ha koll på vilka försäkringar de som lånar en nyckel har.

För ett antal år sedan vände ett bolag upp och ner på möbelindustrin. Allt genom att tänka nytt, med platta paket. Företaget hade namnet IKEA. Samma sak har hänt i många branscher. Några andra exempel är Ur & Penn för urmakare, H&M för klädindustrin, Comviq inom telefoni och kanske Ryanair för flygbranschen. Alla har gemensamma nämnare. Alla har ändrat i distributionsledet. Alla har gjort sina produkter tillgängliga för massorna. Alla har rivit ner hinder.

I säkerhetsbranschen finns det ingen motsvarighet. Vad beror detta på?

Jag noterar att attityder och beteenden är cementerade i gamla traditioner och tankebanor. Finns det krafter som motverkar att det även kan ske förändringar i säkerhetsbranschen?

Reflekterar jag vidare på säkerhetsbranschen kan ett antal frågor ställas:

• Vilka aktörer styr utvecklingen av säkerhetsteknik?
• Vilka aktörer styr vilken säkerhetsteknik som skall finnas tillgänglig på marknaden?
• Vilka aktörer styr vad som skall anses vara säkert?
• Vilken påverkan har försäkringsgivare på säkerhetsfrågor?
• Vilken påverkan har myndigheter på säkerhetsfrågor?
• Vilken påverkan har fackföreningar på säkerhetsfrågor?

Helt enkelt är frågan: Finns det strukturer och aktörer inom säkerhetsbranschen som är betjänta av att utvecklingen inom säkerhet bromsas upp? Kanske finns det inbyggda och förtäckta hinder? Har vi i så fall råd att låta dem finnas kvar? Finns det någon som i sådana fall orkar och har råd att strida för att få bort dem?

Vi behöver åtminstone reflektera över frågorna. Har vi råd att vänta på säkerhetsbranschens Stenbeck? Att ifrågasätta strukturerna i branschen betjänar både bra leverantörer och bra kunder.

”Att tänka nytt kräver mod.”

När faxen kom på åttiotalet ersätta den telex och ”snigelpost”. Det förändrade kommunikationen mellan företag och verksamheter radikalt. Få verksamheter ansågs sig ha glädje av den, i början. Efter några år kunde ingen klara sig utan. Detsamma blev effekten med @.

Mobiltelefonen var till för en exklusiv skara i början av nittiotalet. Den var till för de som var på resande fot hela tiden. Vi vet idag hur kartan ser ut. Den är var mans egendom. Det är numer inte bara en telefon. Många har hela sitt liv kopplat till denna lilla tingest – både privat och i jobbet.

Listan på exempel kan göras lång. Det finns en gemensam nämnare; När det finns ett underliggande behov och det motsvaras av tekniska lösningar så förändras vårt sätt att arbeta. Vi bryter plötsligt invanda mönster. Vi viker av från stigar vi under lång tid trampat upp.

Ju mer invanda mönster vi arbetar efter, ju längre vi trampat upp stigarna – ju svårare verkar det vara att tänka nytt.

Tittar vi 10 år bakåt kan vi lätt notera samma scenario inom säkerhetsområdet. Frågan är hur vi som leverantörer lyckas kommunicera möjligheterna till beslutsfattare?

Utvecklingen skenar. Ändå känns det som att vi går på samma upptrampade stigar i en miljö där:

• Färre skall göra mer.
• Vi lever i ständiga omorganisationer.
• Hot och risker ständigt förändras.

Allt förändras. Vi kan inte fortsätta att bara gå på upptrampade stigar. Vi måste bryta mönstren. Det blir inte bättre av att göra mer eller fler av samma fel.

Tekniska lösningar finns tillgängliga. Vad är det som hindrar att de når ut? Är det produktägarna som inte når ut? Är det kunderna som inte hittar information? Har båda sidor rätt kanaler till rätt information? Vågar vi sticka ut hakan i det okända?

”Den som inte går vilse hittar aldrig något nytt”

Ersättning vid stulen nyckel kräver något av följande:

• Rån
• Inbrott i lokal som uppfyller skyddskrav
• Inbrott i bostad
• Inbrott i säkerhetsskåp motsvarande standard SS3492
• Inbrott i nyckelförvaring som motsvarar nyckelns värde. Exempelvis huvudnyckel förvarad i värdeskåp.

Förutom rånsituationen finns en generell regel. Stölder genom ”spårlösa inbrott” inte är ersättningsbara.

Ifall nyckel, kod eller låskombination används av obehörig för att öppna en förvaringsenhet utgår endast ersättning då:

• Hot eller våld har förekommit, och endast i de fall gärningsmannen berett sig tillträde till lokalen genom inbrott.

Obehörig skall därmed inte har möjlighet att ta sig in utan inbrott. Det finns många fall där någon ”dykt upp på besök”. Ofta i ”öppna miljöer”, såsom äldreboende, sjukhus och kommunhus etc. De vill att personal på plats skall öppna säkerhetskåpet innehållande värden, nycklar, läkemedel etc. Inte bra. Det ger ingen ersättning.

• Nyckel eller kod inte är förvarad i samma lokal som skåpet.

Hittas en nyckel till ett säkerhetsskåp i samma rum som skåpet utgår ingen ersättning. Ni har väl inte nyckeln i pennfacket i skrivbordslådan? Eller i blomkrukan?
Nyckeln får inte vara märkt så den går att härleda. Nycklar till skåp skall förvaras i en annan lokal. ”På ett betryggande sätt oåtkomlig för obehöriga”.

Utforma rutiner! För hur nycklar skall förvaras. Vad som skall gälla för att använda en nyckel. Och för att låna ut en nyckel.

Det minskar riskerna att nycklar kommer på avvägar. Och ifall något ändå händer – att ersättning är möjlig.

Verkligheten är tyvärr ändå att eventuell ersättning är blygsam. Den motsvarar sällan den direkta och indirekta skadan. Ersättning av stulen nyckel innefattar endast ersättning för byte av låssystem. Det tål att ifrågasättas.